jenniferrrawr

Detta inlägget behöver ingen ta åt sig utav, det är inte riktat till någon speciell.

- "Jag orkar inte leva mer, jag ska ta livet av mig nu".
Gör det då, du behöver inte informera mig.
Och om du har något att säga till mig så skriv det i ett brev som kommer hittas efteråt,
så jag slipper gå runt & vara orolig över vad du gör, istället för att dra till dig massa uppmärksamhet.
Vill du ta livet av dig, fine.
Har du bestämt dig för din egoistiska handling, så var så god.
Skjut dig, häng dig, svälj tabletter, hoppa från en bro, gör vad fan du vill.
Vad ska jag kunna göra åt saken liksom?
Jag är ingen superhjälte som kan rädda folk 24/7 för att dem inte får som dem vill.
Mitt liv, mina problem - ditt liv, dina problem.
Visst, klart kan jag lyssna på folks problem om dem behöver prata,
men att sedan försöka tala vett i någon som ändå bestämt sig att ta livet av sig är väl ingen idé,
om det är vad dem vill så låt dem för helvete.
Dock finns det olika sorter av dem som är självmordsbenägna,
och man ser lätt skillnad på dem som verkligen vill sätta en pipa mot huvudet och dem som bara skär sig litegrann.
Verkligen självmordsbenägna -
går inte runt och pratar om sina problem, 
säger inte att dem ska ta livet av sig förens det redan är försent,
för att dem inte vill att någon ska kunna hindra dem.
Attentionwhore's -
pratar om deras problem (vilket oftast inte är någonting farligt alls),
går runt i linne/t-shirts för att alla ska se deras sår på armarna (som ser ut som något katten rivit dit),
berättar för halva världen innan dem ska ta livet av sig,
så att dem blir hindrade.
 Har sagt "jag ska ta livet av mig" ungefär 2-3 gånger utan att lyckats.
Attentionwhore's, if you can't do it, I'll do it for you.
På tre dagar har jag hört av fyra olika människor att dem ska ta livet av sig,
hur många av dem har lyckats?
Ingen.
Patetiskt.
Vill dem dö, så bör dem göra något som ingen kan lyckas hindra dem från.
Hoppa framför tåget, skjuta sig?
Då hinner iallafall ingen göra något. 
Om dem tar tabletter eller skär sönder sina armar,
så finns det fortfarande någon som kan hindra det hela,
ringa ambulansen, låta dem magpumpas/sy igen deras sår.
Sen får dem en tid hos en psykolog,
och när dem väl är hos psykologen så kommer dem inse att dem faktiskt inte har något att må dåligt över.
/ J .